Om att hacka bajs (!) och sätta upp innerväggar...

Ni vet när man har jobbat på med ett projekt och allt är kul och livet leker. Då, ungefär, brukar det dyka upp något oväntat hinder som inte riktigt var med i beräkningarna när du stod där på en vårkall men solig kaj i mars och tittade på en liten babyblå skönhet med namnet "Drott".

I mitt fall var detta "något" följande:

Efter en mängd förberedelse var det för några dagar sedan dags att slipa rost och tvätta och måla hela kölsvinet innan den nya, stora och fina septiktanken skulle få en ny ställning och sedan sänkas ner i det stora hålet i mitt salongsgolv. Då slog oss plötsligt insikten om vad som kan hända under drygt 40 år av användning av en alltför liten septiktank (sedan flera månader tillbaka borttransporterad från skutan). Den har svämmat över. Flera gånger. Torkat in, svämmat över, torkat in svämmat över i ett inte så vackert med ack så ofrånkomligt kretslopp av bajs.

Jag har alltså ägnat en eftermiddag åt att hacka loss intorkat bajs från kölsvinet, fylla på med vatten, tömma med länspumpen. Repeat 20 times. Ack - denna glamour! Insikten om att allt damm som fastnar i håret, i näsan och överallt denna gång inte enbart bestod av rost förstärkte kanske inte heller upplevelsen. På af Chapman - där jag ju numera är dusch-stammis - tog de bara en liten titt på mig för att sedan med medömkan i rösten säga att jag kunde duscha först och betala sen (och på så sätt jaga bort mig från resten av den förfärade kön till repan ;-)

Jag kan nu ändå glädja alla mina framtida gäster med att utrymmet under min salong numera är helt sanerat från diverse orenheter samt även renslipat från rost och rostskyddsmålat!

Kölsvin, fyllt av vatten, byggmaterial, rost och  - tydligen - poop. Slangen till höger i bild är oftast kopplad till länspumpen (den ska dock också bytas upp till en nyare version).

Många timmar senare, då det även har blivit slipat rent från rost (tack V för fina insatser när händerna började skaka).

Rostskyddsmålat! Vilken lycka!

Medan jag hackade bajs passade V på att svetsa de sista grejerna på den nya septiktanken. Den har nu bl a utrustats med en manlucka och nya kopplingar till slangarna till toaletten och tömningsslangen. Vi kommer att använda en befintlig koppling för avluftning av tanken, mer info om detta oerhört spännande ämne kommer i framtiden!

Men till dess vill jag bara nämna denna lilla teaser: ordet "manlucka" kommer från den tiden då septiktankar hörde hemma på stora fartyg med stora tankar (en manlucka kan också finnas över t ex gatubrunnar). Om något sket sig - bokstavligt talat - och det blev stopp i avloppet, var man tvungen att ha möjlighet att skicka in en man i tanken för att "röra runt lite". Därav manluckan. Jag minns tydligt hur det vid ett par tillfällen under min tid på HMS Orion blev stopp i avloppet och någon av de stackars maskinisterna fick i uppdrag att kolla läget via manluckan. Vid dessa tillfällen var jag glad att jag var signalmatros...

Äntligen är septiktanken nersänkt i golvet. Manluckan syns överst, ett lock med gummipackningar ska sättas på lite längre fram.

De senaste dagarnas renovering har även innehållit betydligt trevligare saker. Jag har fått besök av flera vänner, och tillsammans med V har jag även lyckats få upp en del av inneväggen på babordssidan. Detta känns oerhört stort; plötsligt börjar det, väldigt sakta, anas ett rum i detta kaos. En solig dag gick vi loss med sticksåg, skruvdragare, plywood och de gamla mässingsfönsterramarna på kajen. Jag känner mig onekligen lite skönt bohemisk när jag får stå med en sticksåg och en kaffe på kajen och lite lojt såga ut de rundade hörnen till fönsterbågarna.

Adelia, Maria, Miranda och Victor chillar på kajen i sensommarsolen.

De gamla fönsterramarna i mässing sågades fast på kompositreglar, och lades sedan ut på sin rätta position på plywoodskivan/innerväggen. Precision, mina vänner.

Sedan skruvades reglarna fast, och fönsterramen pressades in i den uppsågade öppningen.

Två av tre fönster med tillhörande vägg på babordssidan är snart redo för montering.

På med isolering och vispgrädde...

...och schoff! Där satt den!

Jag har även ägnat lite tid åt att såga upp det murkna golvet under det blivande badrummet. Ungefär en halv kvadratmeter var murket, men vi sågade bort ca 1.5 kvm, eftersom det nya badrummet ska bli lite större än det gamla. Golvet ska även sänkas ner ca 1 dm så att det finns plats för golvvärme, kakel samt lite lutning in mot duschen för bra avrinning.

Don't muck with the tigersåg.

 Efter att jag blev båtägare har jag börjat ägna mig åt lite "dumpster diving", d v s spontant hoppa ner i stora containrar eller rota runt lite i soprummet efter återvinningsbara skatter. För några dagar sedan stod det en stor, präktig och extratjock plywood-skiva utanför soprummet som snabbt kånkades bort till Drotten i skymningen. Den kommer att bli ett utmärkt badrumsgolv!

V, med något lystet i blicken utanför soprummet. I bakgrunden skymtar plywoodskivan, i förgrunden lite metallbitar som jag plockade på mig, Lex "Man-vet-aldrig-när-det-kan-behövas".

Ikväll hade jag tänkt slipa bort den sista rosten och sätta in ett par nya genomföringar i skrovet under det blivande badrummet, men efter en intensiv arbetsdag gick luften plötsligt ur mig. Och eftersom köpet av denna bedagade lustjakt ska präglas av just lust, bestämde jag mig för att istället sova en slurp och sedan dricka lite vin och äta lite råbiff på stammishaket Hjertat.

Skål, och trevlig helg på er alla!

Eder,
Drottning

Reglar och isolering

Nu har jag inte uppdaterat bloggen sedan mitten av juli, då jag har haft fullt upp med mitt jobb! Nu har jobbet dock börjat plana ut lite, och jag har den sista veckan återigen kunnat pyssla med detta lilla projekt.

Efter att ha slipat bort den sista rosten på babordssidan och målat den med rostskyddsfärg, var det dags att börja sätta upp mina reglar. Reglarna är gjorda av komposit, alltså till största delen återvunnen plats och en liten del trä (det luktar lite te när man sågar i dem). Kompositmaterial är hållbart och möglar/ruttnar inte om det skulle råka bli fuktigt.

Reglarna kapades och skruvades fast i väggar och tak med självdragande metallskruv och vanlig metallskruv (modell väldigt rejäl). Längre fram kommer såväl innertak som väggar att fästas i reglarna, för att helt undvika kontakt med metallen som både kyler och kondenserar fukt.

Tur att man är lång. Ehh.

Efter att reglarna kommit på plats var det så äntligen dags att börja isolera! Jag har bestämt mig för att inte använda den mycket dyra och omständiga polyuretnisoleringen, utan istället isolera själv med en ganska ny, tät och vattenfrånvisande frigolit (eller "extruderad cellplast") som heter "Ecoprim". Ecoprim består av rosafärgade, lätta, hårda skivor som ger utmärkt värmeisolering över lång tid. Ecoprim har mycket goda fuktegenskaper och hög motståndsförmåga mot belastning vilket gör den till ett utmärkt isolermaterial.

Användningen av Ecoprim betyder att jag kan göra jobbet själv, samtidigt som jag får leka med en väldigt rolig fogskumspistol och spruta ett vispgräddeliknande material på såväl väggar som tak :-)

Leni kom över och hjälpte mig första kvällen, och sedan hade vi fogskum i hår och på händer, något som inte går bort på flera dagar.... #livetsomskeppare

Spruta på fogskum på frigoliten och taket...

...samt tryck dit allt och säkra med träpinnar i några timmar tills det har härdat.

 

 

 

 

 

Sakta men säkert kommer isoleringen på tak och väggar på plats. Mot styrhytten (som är innervägg) använder jag lite tunnare isolering.

Som lite omväxling i isolerandet tog jag och Victor och kikade lite på den fejkade skorstenen. Vi var ju tvungna att se till att det var helt tätt under skorstenen så att det inte regnar in, så vi bestämde oss för att ta bort alltihop och kolla läget. Sagt och gjort; efter några minuter med vinkelkapen och några välriktade sparkar från Victor så lossnade hela schabraket!

 

Så då var det bara att vinkelslipa och rostskyddsmåla även där...

Ikväll kom Leni förbi en sväng också, och då passade vi på att fixa till skrovgenomföringen till den blivande diskhon. En genomföring är helt enkelt ett hål genom skrovet där t ex vatten kan rinna ut. Den gamla genomföringen i plast var helt utsliten och ersattes nu av en helt ny och fin i mässing.

Den gamla och den nya ventilen till genomföringen.

Men först såklart: vinkelslipa och rostskyddsmåla...

Leni in action,

  ...även från utsidan av skrovet...

Här kom min gummijolle väl till pass.

Sist på dagen satte vi upp den gamla väggen mot styrhytten. Den behöver spacklas och ska målas, men det känns skoj att kunna återanvända bra material (som dessutom redan har rätt mått) istället för att köpa nytt.

Nu är det dags för mig att sova i den varma och torra - men inte färdigrenoverade - sovhytten.

Eder,
Drottning