REPUBLIK NU!

Jag ser ljuset i tunneln! Efter mer än en veckas rostslipande på lediga stunder börjar det nu närma sig någon form av slut på den första etappen. Och, mina vänner, jag säger bara detta; få saker är så ljuvliga som att, med armar som darrar av trötthet och fingrar som har träningsvärk i varenda led, få måla vit rostskyddsfärg på renslipade ytor! Att därefter runda av med havskyld, ekologisk öl på taket är pricken över i:et.

 

Det tar sig!

En av utmaningarna ombord var att fundera på hur jag skulle göra med skorstenen. När vi rev ner taket visade det sig ganska snabbt att skorstenen var rejält angripen av rost. Så fort det regnade bildades det dessutom en stor vattenpöl på golvet; det läckte alltså in också. Efter att ha slagit ner den undre delen av skorstenen visade det sig vad vi hade anat; skorstenen är bara en estetisk installation! Båtens avgaser släpps ju ut akteröver, uppblandade med vatten, inga avgaser går uppåt. Då skutan heller inte har någon kamin eller liknande, verkar det helt enkelt som att skorstenen har byggts för att se lite snygg ut på utsidan.

Jag vet ännu inte om den ska få vara kvar eller inte,  men nu har vi (och med "vi" menar jag denna gång "Victor") sågat ner all eroderad plåt med hjälp av vinkelkapen. Här kommer en liten stilstudie som jag har valt att kalla "Nermontering av fejkad, rostig skorsten" (Fotografiska ringde igår och var alldeles till sig. Not.)

Ståltaket vid skorstenen när vi hade rivit ner innertaket

Innertaket efter att vi har rivit en del. This is where Santa enters...

Det rostiga taket är bortskuret; skortenen "hänger" nu fritt, fastsatt endast i bakkanten.

Svetsarna har varit på plats och lagt dit en ny platta med stål.

Just ja! Svetsarna tittade förbi i fredags. Jag släpade mig upp ur sängen strax efter sex (ehh) för att vara på båten klockan sju. Därefter fick jag vänta i över två timmar innan de äntligen dök upp. Och någon timma senare så åkte de igen... Nu vet de i alla fall vad som ska svetsas, det sägs att de ska komma tillbaka igen på tisdag.

Brandfiltarna ligger redo inför svetsarnas återkomst. Dessa används för att gnistor inte ska antända trägolvet eller - ve och fasa - min nästan fulla 800-liters dieseltank...

Efter att rosten på skrov och tak är avslipade, tvättar man den med bensin för att ta bort fett, fingeravtryck och rostdamm

Jag blir alltid oförklarligt glad efter att jag har tvättat ett tag med bensin.

Sedan kan man välja lite hur noggrann man vill vara. Jag har valt att spreja de extra utsatta ställena med zinkspray, efter bra tips från Sankte Per. På samma sätt som zinkanoder/offeranoder ser till att zinken eroderar före stålet på skrovet, ser zinksprayen till att skydda stålet även på "insidan" mot rost.

Sprayat var det här! De gråa fläckarna nertill är zinkspray

Girls just wanna have fun

Hela styrbordssidan med tak är nu slipad, zinksprayad och målad en gång.

Jag är fortfarande så lycklig över att så många vänner tittar förbi och hejar! Många kommer med kaffe, kakor, öl och glada tillrop. Dessutom är det flera som frivilligt hoppar i arbetskläderna och hugger i. Speciellt Mika och Victor förtjänar varsin extra ekologisk pale ale på akterdäcket i sommar.

#distractinglysexy

Det slår gnistor om Victor

Eftersom det nu är sommar och jag vill fira livet och allt det där andra som man kan vara glad för, letade jag i fredags fram signalflaggorna som ingick i köpet. Sedan satt jag på taket i solen och satte ihop dem enligt det system som användes vid "stor flagggning", d v s ABC1DEF2GHI3 etc. Jag tänkte först bokstavera "REPUBLIK NU", men tyvärr saknades bokstaven "L".

Efer flaggmonteringen åkte jag och Victor ut till varvet Kummelnäs i Saltsjö-Boo. Där strosade vi runt bland alla båtar; en del var fallfärdiga (men vackra!) medan andra var nyfixade. Ett spännande ställe! Vi hämtade också en gammal kamin som jag fick gratis mot att jag hämtade den. Det är en "Viking" i stort behov av kärlek/svetsning, men jag hoppas att den i framtiden ska gå att reparera och använda ombord.

I fredags var det förresten kunglig fest ett hundratal meter bort, Carl Philip med tjej partajade loss i berget innan bröllopet. Poliserna surrade runt över hela ön och flera bilar stod parkerade ett tiotal medet bort för att hindra fulla gäster från att gå ut och röka "bakvägen", d v s vid min båt.

Igår bestämde jag mig för att hänga på Drott utan att arbeta - något som inte har hänt sedan jag köpte henne. För att försäkra mig om att inget vettigt jobb skulle genomföras slängde jag på mig en klänning. Att ta sig ut till Skeppsholmen mitt i det kungliga stöket tog f ö en timma, ingen visste vilken väg man skulle gå eller om det ens var möjligt att ta sig ut till ön (och då frågade vi ändå 5 olika poliser).

Sedan dök vännerna upp under eftermiddagen och kvällen, och allt slutade med att vi dansade på borden i regnet på "Hjerta" samt tände ljus och drack avecer ombord och tittade ut på alla nattens lampor som speglade sig i vattnet. En bra dag!

Mira Linda, Rebecka och Mika.

Victor, Niklas och Lizinka.

Mika och kaptenen.

Imorse åkte jag ut för att röja lite efter nattens samkväm (jag har ju trots allt ett aspirantår att vårda ömt). Jag gillar på något sätt den spartanska inredning som är nu. Ett bord (industridesign!), lite ljus och en låda att sitta på, vad mer kan man begära? Lite fönster och rinnande vatten kanske, men det kommer..

Industridesign är det nya svarta.

Nu; film och chips i soffan!

Eder icke-rojalistiska
Drottning

Hörde jag någon säga "rost"?

Vänner!

Under 11 dagar har ni sluppit mina inlägg, ety jag har ju ett jobb att sköta också. Men nu kommer en liten uppdatering från de senaste dagarnas pyssel. Man kan väl i korthet säga att jag precis har tagit mig an en av de stora utmaningarna som båtägare: rostslipande!

Det är ändå ganska vackert på något sätt...

Har du för mycket fritid? Vill du också se ut som en sinnesslö bulldog med survivalisttendenser? Vill du leka med roliga maskiner? Behöver du träna överkroppen inför Beach 2015? Saknar du att dricka kalla öl och spionera på knugen? Hör av dig till "Singel på Skeppsholmen" a k a "0,5 kvm slipade, oändligt antal kvm kvar"...

Talking to me?

Jag har även umgåtts rejält mycket med vänner! Det har visat sig att det var ett socialt genidrag att köpa båt på Skeppis - det ligger så centralt att alla liksom alltid har vägarna förbi. Att det dessutom ligger trevliga restauranger i närheten gör inte saken sämre (ja - servitriserna på "Hjerta" känner redan till mig och har gett en stackars toalettlös båtägare nådigt tillstånd att använda deras toaletter närsomhelst. Cudos!).

För några dagar sedan tittade Viktor förbi med en pump som jag fick låna för att pumpa bort all miljöfarlig glycol från kölsvinet med. Allt vatten från de avsågade elementen rann ner där (vilket var meningen) och det vill man inte pumpa bort med länspumparna eftersom det då hamnar i sjön. Viktor hade också med sig en bra trefaskabel med flera uttag och rejäla jordfelsbrytare - onekligen bra att ha när jag pysslar med vatten, stål och el i en härlig kombo.

Viktor med vän levererar och levererar!

Det har blåst lite de senast dagarna - här kollar jag till presenningarna på taket.

Flera vänner har tittat förbi de senaste dagarna och gett mig ett handtag, bl a Finn som har båt längre bort på kajen samt professor Matti som skippade gymet till förmån för lite rostslipande.

Min vän Matti kom förbi ett par timmar för att hjälpa mig att slipa rost.

Finn kapar av några utstickande skruvar.

Igår efter jobbet drack jag en god och havskyld öl på taket med dirigenten Anna-Maria innan det var dags att ta tag i slipningen igen. Nu blev det dessutom dags att ta ner de gamla fönstren, som ska ersättas med hela och isolerade tvåglasfönster. Medan turisterna och studentfirarna strosade förbi i kvällssolen utanför kunde de höra ljudet av en slipmaskin och då och då det distinkta klirret av krossat glas...

Mina fönster stryker med, ett efter ett...

Tvä fönster utan glas

När jag väl släpade mig hem på fredagskvällen - helt slut efter en lång vecka med mycket fysiskt arbete - var två fönster borttagna och ännu lite mer vägg slipad. Det är långt kvar än, men med oerhört små steg närmar jag mig fasen då svetsaren kan komma och göra sitt. Han besökte båten i måndags och tittade på vad som behövde göras och kom med en offert. Ska bli kul att få bort den sista rosten och se några små delar av plåt bortom räddning ersättas av nya, fina bitar.

Idag har jag - nationaldagen till ära - fortsatt att slipa. Nu är en hel vägg fri från fönster och ren från rost, "endast" (hrmpf!) 2 väggar och taket är kvar. Och jag har en mycket distinkt känsla av att takslipande inte kommer att bli någon rolig historia... ;-)

Mellan alla slipningar passade jag också på att träffa andra båtägare under "Råsegelhusets dag". Flera intresserade människor (samt en barndomsvän som jag inte har träffat på länge) kom ombord på Drott med nyfikna frågor och glada tillrop! Själv passade jag på att besöka det fantastiskt fina fyrskeppet M/S Fladen samt titta in i Finns båt, som passande nog heter M/S Finn.

Finklädde Gea berättar om Stockholms Skeppsförening ombord på M/S Fladen

Salongen ombord på M/S Fladen...

...samt utsikten från fyrtornet.

Idag har jag för övrigt för första gången någonsin känt att marken gungar när jag lämnar Drott, vilket är en mycket intressant upplevelse. Nu har jag duschat rosten från kroppen, hällt upp lite vin och ska dåsa bort i soffan. Lika bra att öka på den där gungande känslan, tänker jag.

Jag är trött. Och detta är inte solbränna...

Glad nationaldag!

Eder
Drottning