måndag 25 maj 2015

Fest och vinkelslip

Äntligen! 10 dagar efter att vi började skruva ner tavlor och mässingsdetaljer är allt nu utrivet från salongen (ner på bara mässingen, hehe). Jag och vännerna har jobbat ca 5 dagar, och det har varit en sann fröjd. Mina vänner är typ bäst i världen! Inte en enda gång har jag behövt be om hjälp. Tvärtom - de ringer och frågar om jag är på båten och om de ska ta med sig kaffe när de ändå kommer förbi och hjälper mig. Tacksamheten över detta är oändlig.

Efter denna inledande hyllningstext kommer nu lite info om den gångna helgen och vad som egentligen har hänt.

I torsdags tog jag ut några semestertimmar från jobbet för att fortsätta rivet. Solen sken och min vän Enver hade anmält sig frivilligt till lite fysisk träning (#fitness2015)

Enver anländer med frukosten i högsta hugg
Vi kämpade på i fem timmar och lyckades riva bl a hela väggen mot styrhytten, hurra! 

Väggen vek hädan (efter några timmars slit)

Enver jobbar - jag dricker öl. Kaptenens viktigaste jobb.
Framåt den sena eftermiddagen, när vi hade korkat upp varsin öl och mest gick runt och sparkade lite på väggarna och började runda av, hörde vi plötsligt ett "halloj" från akterdäcket (!). När vi tittade ut över vattnet ser vi en man som har lagt till med en liten gummibåt. Mannen i fråga visade sig vara trevliga Micke från andra sidan ön som hade hört att Drott hade fått en ny ägare och därför ville hälsa mig välkommen. Jag älskar att jag kan få besökare även från sjösidan!


Micke med gummijollen
På kvällen kom Mårten över och bjöd med mig på middag på Restaurang Skeppsholmen i kvällssolen. Men innan dess tog han en liten bild på mig från Kaptenshytten. Notera mina nya, fina (men redan väldigt smutisga) arbetsbyxor. En bra torsdag!


I lördags var det dags att syssla med båtrelaterade saker igen, men denna gång helt utan något arbete involverat. Det var nämligen dags för Stockholms Skeppsföreningens årliga - och legendariska - vårfest! Eller som det stod i inbjudan: om du minns att du har varit där så har du inte varit där...

Eftersom Drott nu i allt byggkaos inte är farbar (och eftersom jag behöver damma av mina skepparkunskapar) tog jag bussen ut till Drottningholm. Efter några minuters väntan bland turisterna dyker Pers vän Victor upp i en gummibåt och skjutsar ut mig till ön där vi ska hålla till. VIP treatment is my kind of treatment :-)

Här bor en annan drottning.
Dagen bjöd på strålande väder, grillning, hemmagjord bål, tipspromenad av det mer oseriösa slaget, levande musik och massa sköna människor. Jag är så sjukt glad över att vara med i detta galna gäng!

När festfixaren är tandläkare är det läkarsprit i bålen...

Jazz/bebop-bandet från M/S Blomås bjöd på synnerligen humoristisk underhållning och matchande scenkläder.
Ahh...

Efter denna dag fick jag skjuts tillbaka till Drottningholm och hann lagom ta mig tillbaka till stan för att beskåda Eurovision-spektaklet med Fanny, Simon och Alex.

Innan helgen var till ända var det dags att jobba en sista dag - söndagen. Vilodagar helgas inte särskilt mycket när man är båtägare. Däremot kombineras arbetet med fördel med t ex sushilunch på grannens båttak med utsikt över Djurgården, ett samtal om båtar och Skeppsholmen med båtägaren och politikern Åsa, en öl efter dagens slut samt bio med vännerna som har slitit hela dagen (ja, vi luktade rost, svett och motorolja alla tre, vilket kändes helt rätt eftersom vi tittade på "Mad Max"). Mika och Enver hann dessutom åka till tippen med massa bråte samt den gamla diskbänken, den utrivna toaletten, elementen etc.

Victor och Sankte Per. Fördelen med grannbåtar som ligger nära är att man kan gena över dem istället för att gå runt.
Sushi på Göta Kanal 1
Min nyinköpta leksak: En Makita vinkelslip!


Victor instruerar och kommer med glada tillrop
Här sågar jag av alla vattenelement (som värms med hjälp av ett numera avstängt dieselaggregat). En del av kopparrören sparar jag för framtida inredning.
Grönt vatten i elementen. För mycket glycol, någon?
Enver fiskar upp den kylda ölen från sjön.

Allt är rivet! Där satt den!
Mad Max med dessa galningar <3
Nu ska jag åka till Dalarna för att jobba en vecka, så båten får vila lite. Men sen kööööör vi!

Eder,
Drottning

tisdag 19 maj 2015

Riva, riva, riva...

Arbetet med att riva all inredning fortsätter oförtrutet! Med hjälp av kaffe, godis, musik, en värmefläkt och vänner kommer man långt! Att riva all inredning på en båt tar längre tid än vad man skulle kunna tro - dock får man en hel del styrketräning på köpet, samtidigt som det ges gratis möjlighet att utagera de aggressioner man eventuellt bär på :-)

Båtens väggar består av fyra lager; tapet, spånskiva, frigolit samt stål. De tre inre lagren ska rivas ut så att båtens stålskrov är helt blottat, därefter kan jag börja slipa ner all rost och påbörja arbetet med att långsamt bygga upp nya väggar och isolering. Taket är uppbyggt på liknande sätt, dock lite svårare att riva ner just eftersom arbetsställningen (på tå med en kofot över huvudet) inte är helt optimal...

Världens bästa rivare Mika skruvar ner lister. Här är lager 2 (träskiva) och 3 (gips) synliga.


Här är hela skrovet på babordssidan blottlagt.

En av mina första investeringar till båten; skruvmejslar. Posi-driiiiiiiive!
Badrummet - inte längre så privat. På durken skymtar den bortslitna diskbänken.

När vi på allvar började riva väggar och tak blev några saker ganska snabbt tydliga. Träet är ganska grovt förmultnat på flera ställen. Detta i sin tur beror på läckor i tak och skrov, vilket beror på stora rostangrepp.

Typiskt obra hål i taket...

...och det här fönstret sitter fast med hjälp av lite lim, tur och kärlek.

När allt verkade som mörkast och vi stod och skrattade åt eländet med rost och frigolit i håret dök plötsligt grannen Per upp i dörren. Per har ett sätt att le finurligt som gör att vi i början inte var riktigt säkra på om vi skulle gråta (kommer skutan att sjunka?), skratta (allt kommer att bli bra!) eller bara bli generellt misstänksamma (driver han med oss?). Men den snubben vet vad han snackar om och har hittills visat sig vara världens bästa granne, varför han numera går under epitetet "Sankte Per".

Hursomhelst; Per tittade in, log lite och sa sedan ungefär; "Allt blir bra! Det är helt normalt med denna rost. 10 mm rost motsvarar från början endast 1 mm stål, så angreppen är inte så allvarliga som man kan tro. Slipa ner allt med vinkelslip, måla på rostskyddsfärg, ta hit en svetsare som svetsar ny plåt där det läcker in och staga upp taket lite (även om det inte behövs)".

Puh! Det ska väl inte vara så svårt, eller? Vi avrundade dag två med att dricka vin hos Per, hans trevliga hustru Ida och deras vän Viktor, som också råkar vara medlem i Stockholms Skeppsförening. En bra dag!

Trä som inte längre mår så bra.
Dag tre på båten (när jag var där själv en sväng och rev) regnade det kraftigt, vilket även fortsatte dag fyra. Eftersom vi (och med "vi" så menar jag min vapendragare Mika, eftersom jag har lite för stor respekt för el)  i vår iver och nit har monterat ner elen i salongen, var det lite svårt att få upp värmen, något som dock ganska snabbt åtgärdas medelst hårt arbete och kroppsvärme. Så här såg det ut på durken när jag tittade in i regnskuren:

Läckor i taket, någon?
Inget katastrofalt "före-renoveringen-inlägg" är komplett utan en bild på lite mögel.

Så här ser fönstrena (notera! plural!) ut efter att jag har varit lite oförsiktig med kofoten...oups.

Köket dag 2...

...dag 3...

...och dag 4.
Efter allt detta slit avslutade jag med att besöka en av mina närmaste restauranger - den anspråkslösa lilla kvarterskrogen Grand Hotel - för att käka en bit med en vän. Schysst ställe, men jag fick känslan av att det inte är hit man går när man vill kolla på fotboll och ta en öl en tisdagskväll.

Nåjo - helt ok som man säger.
Nu: sömn!

Eder Drottning

torsdag 14 maj 2015

Mina vänner äger!

Idag - på Kristi Himmelfärdsdagen - var det dags att tömma salongen på de sista prylarna och börja det roliga arbetet med att riva allt. Och då menar jag allt! Jag lämnade hemmet på förmiddagen, bildens dimmighet återspeglar den lätta trötthet jag kände från gårdagens premiär av La Traviata på Kungliga Operan... ;-)

Morgonstund när man bara sovit en liten blund...
Efter att ha hällt i mig en kaffe vid Slussen tog jag bussen till Karl den XII:s torg och traskade den numera välbekanta sträckan till Skeppsholmen. 

Alltså - jag kommer aldrig tröttna på att se denna utsikt!

Jag och Gert började med att tömma salongen på de sista prylarna han lämnat kvar (redan förra veckan var jag och min ömma moder där och packade ner allt porslin och köksgeråd i stora kassar som nu har skänkts till Röda Korset och Frälsningsarmén). En del saker, såsom kokplatta och micro, kommer att få ett nytt liv på min familjs lilla sommarställe Ekhaga vid Hjälmaren, Andra saker, såsom den oerhört trendiga och synnerligen orangea gasugnen, kommer kanske att få framleva sina sista dagar i något fräsigt hipsterkök på Söder. På Blocket kommer den i alla fall att hamna.

Come and get me, hipster.

Efter någon timma dök Fanny upp, taggad till tusen! Vi släpade bort gamla dynor och annat skrot till soprummet (som har all typ av återvinning). Fanny visade sig ha den dolda supertalangen att kunna bära precis hur mycket grejer som helst (själv kämpade jag med att hålla taget om två ynka dynor som jag dessutom tappade hela tiden).

Fanny, hurra!

När det så var dags att börja riva inredningen upptäckte vi ganska omgående att det droppade in vatten från taket. Min kudde, som legat i salongen under de senaste dagarnas ösregn, var också blöt. Skutan läcker alltså in ganska rejält - ännu en utmaning att ta sig an!

Dripp dropp, dripp dropp.

Jag fick låna några skruvmejslar från grannen vilket även innefattade en 5-minutersföreläsning om skruvmejslar. Jag  har nu lärt mig de fina facktermerna "Posi-drive" (mejseln länsgt till vänster) och "Phillips" (mejseln till höger). Med reservation för stavningen.

Efter ett par timmar dök ytterligare två vänner upp; Mika och Sofi (den senare allmänt kallad för "Treiberg" eftersom vi gjorde lumpen tillsammans). Jag satte dem direkt i arbete med att montera ner alla föremål från väggarna, inte minst alla krokar, lampor, tavlor och andra föremål i mässing som salongen var full av.

Mika, hurra!

Treiberg, hurra!

Mässingsprylar med skruvar fint fasttejpade för framtida bruk.
Efter någon timmas jobb var det dags för kaffepaus på taket. Mika skämde bort oss med kaffe och choklad.

Okej tjejer, kan alla göra konstiga miner samtidigt? Redo? Bra - där satt den!
Efter ytterligare någon timma dök vän nummer fyra - Rebecka - upp. Hon hade med sig mousserande vin och den första inflyttningspresenten; en fantastisk parfym som jag specifikt har önskat mig för att kunna lukta något annat än motorolja de närmaste månaderna. När Rebecka kom hade vi redan gått in i fas tre; rivandet av den fasta inredningen medelst kofot och hammare. A k a "anger management".

Smack that wall up. Watch your nails, darling.


Dagens hjältar Mika, Fanny, Rabecka och Treiberg! Ni är grymma vänner och fantastiska inredningsförstörare!

Snart blev det dags för paus igen. Denna gång med mousserande vin i solen som äntligen vågade sig fram. Skål!
Efter en välförtjänt middag fortsatte sedan jag, Mika och Treiberg ytterligare någon timma med att riva ner delar av väggarna och taket. Det rasade rost, frigolit och gammalt trä, och det blev även uppenbart att det var fukt i isoleringen. Ska bli intressant att se vad som måste göras åt detta... :-)

Mika river inredning med den äran.

Taket, eller det som en gång var tak.

Rost och vattendroppar i taket. Typiskt obra. Men en bra utmaning!
Kom hem vid 21:30 ikväll, trött men väldigt glad efter en rolig dag. Och framför allt sjukt tacksam över att jag har så FANTASTISKA vänner! Livet och båten är ett äventyr, och det äventyret är tusen gånger roligare när jag får dela det med människor jag gillar!

Avslutar dagen med en bild på mitt VHF-cerifikat  och förarintyg som råkade dyka upp i flyttpackandet igår.

Dessa gav mig rabatt när jag tecknade försäkring för båten.

Eder,
Drottning (just ikväll med en massa rostflagor i håret)

måndag 4 maj 2015

Valborg och isolering

Hej Slottet! Hej akterdäck!

På valborgsmässoafton var det äntligen dags att betala för skutan och officiellt bli båtägare. Jag träffade Gea (säljaren) under flera timmar för att slänga ut gamla möbler, trasig utrustning, slitna mattor, en ledsen livboj och lite blandat krimskrams. Vi gjorde en liten utflykt till soprummet, hälsade på andra båtägare, och tittade på var vattenuttaget på kajen finns. Baby steps!

Sedan kom hans supertrevliga hustru Kerstin över med bubbel, snittar och vin som vi avnjöt i solen på akterdäcket tillsammans med grannen Per (ni vet, han med de polska toaletterna) och även Håkan för en kort stund. Ack, det hårda livet.

Håkan och Gea dricker drinkar.

Kerstin chillar och tar farväl av sin båt (eller som hon uttryckte det; makens lekstuga).

Gea och Per. Men Gea, var har du handen egentligen?

En annan båtägare passade under eftermiddagen för övrigt på att fälla följande föga uppmuntrande ord: "Det finns endast två lyckliga dagar i livet som båtägare; dagen man köper båten och dagen man säljer båten". Det tror jag inte ett dugg på, även om jag vet att jag kommer att slänga ur mig en del frustration här på bloggen i en säkerligen alltför snar framtid... ;-)

Vi hade en liten ceremoni på akterdäcket i samband med det officiella köpet då jag erhöll följande tre saker:

- Båtsnyckeln!
- En t-shirt med trycket "Drott"
- En flaska skumpa (något som tydligen alltid ska ingå)

Ms Noomi på M/S Drott

Senare på natten hade jag vänner ombord, och vi hade även nöjet att få inspektera fartyget "Göta Kanal 1" som Per med hustru äger. Kul att se hur isoleringen ser ut och appliceras, samt hur ett fartyg kan se ut innan det har någon inredning.


Det här är en form av isolering som sprutas fast och sedan slipas ner lite. Väldigt varmt och isolerande och inte så tungt.

Vi passade även på att pilla upp en vägg på min egen båt för att inspektera isoleringen. Den var inte i toppform, som synes...

Det där bruna som ser ut som papper är gammalt förmultnat trä. Nedantill skymtar vi lite ledsen frigolit.

Efter att vännerna hade rumlat hem i natten var det så dags att för första gången sova ombord. Ett stort ögonblick. Det var en aning kallt eftersom jag stängde av värmefläkten, och det gungade lite  i huvudet av diverse ädla drycker, men i övrigt var det fint! Helt ljuvligt att vakna upp till värmande sol, ett försiktigt gungande (av vatten denna gång) och de avlägsna ljuden av staden som vaknar till liv.

Den första natten sov jag i salongen, nästa gång ska jag testa sovhytten.

Sedan traskade jag inåt staden för att fixa morgonkaffe och duscha. Ety faciliteter som dusch finns ännu inte ombord...

Skeppsbrokajen den första maj, innan staden vaknar till liv helt.

Nu är hon äntligen min!

Eder
Drottning

P.S Idag kom de uppdaterade skisserna! IIIIIhhhhh!

Översikt







Delar av salongen