REPUBLIK NU!

Jag ser ljuset i tunneln! Efter mer än en veckas rostslipande på lediga stunder börjar det nu närma sig någon form av slut på den första etappen. Och, mina vänner, jag säger bara detta; få saker är så ljuvliga som att, med armar som darrar av trötthet och fingrar som har träningsvärk i varenda led, få måla vit rostskyddsfärg på renslipade ytor! Att därefter runda av med havskyld, ekologisk öl på taket är pricken över i:et.

 

Det tar sig!

En av utmaningarna ombord var att fundera på hur jag skulle göra med skorstenen. När vi rev ner taket visade det sig ganska snabbt att skorstenen var rejält angripen av rost. Så fort det regnade bildades det dessutom en stor vattenpöl på golvet; det läckte alltså in också. Efter att ha slagit ner den undre delen av skorstenen visade det sig vad vi hade anat; skorstenen är bara en estetisk installation! Båtens avgaser släpps ju ut akteröver, uppblandade med vatten, inga avgaser går uppåt. Då skutan heller inte har någon kamin eller liknande, verkar det helt enkelt som att skorstenen har byggts för att se lite snygg ut på utsidan.

Jag vet ännu inte om den ska få vara kvar eller inte,  men nu har vi (och med "vi" menar jag denna gång "Victor") sågat ner all eroderad plåt med hjälp av vinkelkapen. Här kommer en liten stilstudie som jag har valt att kalla "Nermontering av fejkad, rostig skorsten" (Fotografiska ringde igår och var alldeles till sig. Not.)

Ståltaket vid skorstenen när vi hade rivit ner innertaket

Innertaket efter att vi har rivit en del. This is where Santa enters...

Det rostiga taket är bortskuret; skortenen "hänger" nu fritt, fastsatt endast i bakkanten.

Svetsarna har varit på plats och lagt dit en ny platta med stål.

Just ja! Svetsarna tittade förbi i fredags. Jag släpade mig upp ur sängen strax efter sex (ehh) för att vara på båten klockan sju. Därefter fick jag vänta i över två timmar innan de äntligen dök upp. Och någon timma senare så åkte de igen... Nu vet de i alla fall vad som ska svetsas, det sägs att de ska komma tillbaka igen på tisdag.

Brandfiltarna ligger redo inför svetsarnas återkomst. Dessa används för att gnistor inte ska antända trägolvet eller - ve och fasa - min nästan fulla 800-liters dieseltank...

Efter att rosten på skrov och tak är avslipade, tvättar man den med bensin för att ta bort fett, fingeravtryck och rostdamm

Jag blir alltid oförklarligt glad efter att jag har tvättat ett tag med bensin.

Sedan kan man välja lite hur noggrann man vill vara. Jag har valt att spreja de extra utsatta ställena med zinkspray, efter bra tips från Sankte Per. På samma sätt som zinkanoder/offeranoder ser till att zinken eroderar före stålet på skrovet, ser zinksprayen till att skydda stålet även på "insidan" mot rost.

Sprayat var det här! De gråa fläckarna nertill är zinkspray

Girls just wanna have fun

Hela styrbordssidan med tak är nu slipad, zinksprayad och målad en gång.

Jag är fortfarande så lycklig över att så många vänner tittar förbi och hejar! Många kommer med kaffe, kakor, öl och glada tillrop. Dessutom är det flera som frivilligt hoppar i arbetskläderna och hugger i. Speciellt Mika och Victor förtjänar varsin extra ekologisk pale ale på akterdäcket i sommar.

#distractinglysexy

Det slår gnistor om Victor

Eftersom det nu är sommar och jag vill fira livet och allt det där andra som man kan vara glad för, letade jag i fredags fram signalflaggorna som ingick i köpet. Sedan satt jag på taket i solen och satte ihop dem enligt det system som användes vid "stor flagggning", d v s ABC1DEF2GHI3 etc. Jag tänkte först bokstavera "REPUBLIK NU", men tyvärr saknades bokstaven "L".

Efer flaggmonteringen åkte jag och Victor ut till varvet Kummelnäs i Saltsjö-Boo. Där strosade vi runt bland alla båtar; en del var fallfärdiga (men vackra!) medan andra var nyfixade. Ett spännande ställe! Vi hämtade också en gammal kamin som jag fick gratis mot att jag hämtade den. Det är en "Viking" i stort behov av kärlek/svetsning, men jag hoppas att den i framtiden ska gå att reparera och använda ombord.

I fredags var det förresten kunglig fest ett hundratal meter bort, Carl Philip med tjej partajade loss i berget innan bröllopet. Poliserna surrade runt över hela ön och flera bilar stod parkerade ett tiotal medet bort för att hindra fulla gäster från att gå ut och röka "bakvägen", d v s vid min båt.

Igår bestämde jag mig för att hänga på Drott utan att arbeta - något som inte har hänt sedan jag köpte henne. För att försäkra mig om att inget vettigt jobb skulle genomföras slängde jag på mig en klänning. Att ta sig ut till Skeppsholmen mitt i det kungliga stöket tog f ö en timma, ingen visste vilken väg man skulle gå eller om det ens var möjligt att ta sig ut till ön (och då frågade vi ändå 5 olika poliser).

Sedan dök vännerna upp under eftermiddagen och kvällen, och allt slutade med att vi dansade på borden i regnet på "Hjerta" samt tände ljus och drack avecer ombord och tittade ut på alla nattens lampor som speglade sig i vattnet. En bra dag!

Mira Linda, Rebecka och Mika.

Victor, Niklas och Lizinka.

Mika och kaptenen.

Imorse åkte jag ut för att röja lite efter nattens samkväm (jag har ju trots allt ett aspirantår att vårda ömt). Jag gillar på något sätt den spartanska inredning som är nu. Ett bord (industridesign!), lite ljus och en låda att sitta på, vad mer kan man begära? Lite fönster och rinnande vatten kanske, men det kommer..

Industridesign är det nya svarta.

Nu; film och chips i soffan!

Eder icke-rojalistiska
Drottning