Återkomsten!

Kära landkrabbor och sjöbjörnar!

Närmare ett halvår har nu passerat sedan jag senast uppdaterade denna lilla blogg. Jag förstår om några av er har börjat misströsta under denna tid, men nu kan ni återigen korka upp skumpan, hurra av glädje och lugnt slå er ner för att läsa om mina och Drottens äventyr under sommaren.

När jag lämnade er i förra inlägget - den 9 juli 2017 - låg Drott i torrdocka i Hjälmare kanal, och jag var synnerligen omfångsrik då jag vid tillfället härbärgerade inte mindre än två små matroser. Sådana petitesser hindrade mig dock inte från att bege mig iväg med båten till sagda docka för lite underhållsarbete. I sanningens namn ska dock erkännas att jag inte gjorde många knop när vi väl var indockade, inte minst eftersom den blivande barnafadern inte tyckte att det var lämpligt att jag sysslade med vinkelkapning och målning med epoxyfärger i mitt välsignade tillstånd...

Innan vi åkte iväg hade jag den 27 juni en hejdundrande fest ombord på Drott, för att fira livet, båten och undertecknads 35-årsdag!

Den 5 juli bar det sedan iväg mot Hjälmare docka. Jag och ett par vänner kastade loss på förmiddagen, slussade genom Hammarbyslussen och tuffade vidare till Strängnäs, där vi övernattade mitt i centrala stan vid en brygga som förvaltas av några bekanta.

Drott och Drottningen passerar Hammarby.

Slussning i Hammarbyslussen.

Mika värmer frukostbaguetter till morgonkaffet!

Hej Mälaren!

Pitstop för matshopping i Stallarholmen.

Övernattning i idylliska Strängnäs.

 Efter en skön natts sömn i Strängnäs (där vi även lämnade av våra gastar) tuffade jag och V vidare mot Kungsör för ytterligare en övernattning i den lilla gästhamnen innan det var dags att slussa upp i Hjälmare kanal tidigt morgonen efter. Sedan åkte V hem till sig igen, så jag och Drott slussade upp med hjälp av ett par utmärka gastar från Stockholms Skeppsförening. Är så tacksam över sammanhållningen och "hjälpa-till-andan" i föreningen. Turisterna tittade f ö  storögt på den supergravida kvinnan som rattade båten, vad gör man inte för att underhålla!

Här slussar vi för fullt (nåja - jag lägger någon minut på att posera på taket).

 Morgonen efter var det så dags att docka in Drott. Hon var den enda båt som skulle in i dockan i år, så det var för en gångs skull ganska lugnt. Trodde vi. För när vi väl i ösregn hade lyckats placera båten på den förutsedda bädden och börjat sänka vattnet någon halvmeter, hördes plötsligt ett rejält brak, varefter båten fick en kraftig slagsida. Hon hade helt enkelt råka hamna lite fel på bädden, och välte därför när vattnet under henne försvann. Jag stod på stranden (ingen var ombord) och iakttog hela dramat med förvånansvärt lugn (vilket säkert berodde på någon pragmatisk gravidhormon). Som tur är, hade vattnet sjunkit så lite att Drott inte välte helt utan endast fick slagsida. Slussportarna öppnades direkt för att räta upp båten, och sedan fick vi göra om hela proceduren, fast på en annan bädd. Denna gång gick det fint, och vi kunde framåt kvällen borda det torrsatta fartyget!

Äntligen på plats!

Efter indockningen fick vi andas ut någon dag. Jag passade på att inspektera båten ordentligt under vattenlinjen, och Polaren P hjälpte oss att tjockleksmäta henne. Jag visste redan att hon hade väldigt tunn plåt i fören, under durken i sovhytten, och detta bekräftades vid mätningen (som görs med ultraljud). Som tur är hade vi vidtalat även vännen Svetsar-D, som kom några dagar senare för att hjälpa oss att byta ut en bit stål.

Tjockleksmätning.

Många "rostbubblor" hade hunnit bildas under de två år som hon stått utan skydd...

...och mycket av det gick att skrapa bort med bara händerna, som en sorts lera.

"Offeranoderna" har verkligen offrats denna gång!

 Innan stålarbetena kunde komma igång skulle dock all färg tas bort från båten! Ni minns kanske att Drott fixades till under vattenlinjen i samband med att jag köpte henne i maj 2015. Tyvärr glömde entreprenaden som jag anlitade den gången att måla henne med rostskyddsfärg. Efter lite mailade fram och tillbaka fick jag tillbaka alla pengar, men jobbet måste likväl göras igen för att båten inte ska rosta bort. Vis av erfarenheten från förra årets mastodontrostslipning för hand på M/S Jupiter (hej ryggvärk delux!) valde jag denna gång att anlita en blästringsfirma istället.

Vi bredde därför ut stora presenningar runtom båten för att kunna samla ihop all sand som används vid denna typ av fuktblästring. På så sätt kan man också samla in de små färgflagor som lossnar från skrovet. Strax före sju en måndagsmorgon dök blästermannen upp med glatt humör och synnerligen effektiv utrustning. Endast 7 timmar senare var hela Drott underbart stålren under vattenlinjen! Aldrig mer stålborstrondell för stora sliparbeten, folks!

Den inte helt säkra landgången till Drott.

Hela styrbordssidan klar på endast några timmar (blästermannen syns i aktern).

Första lagret på plats!

När arbetet väl hade kommit så här långt, var det dags att byta ut den där stålbiten i fören. D anlände glad i hågen en förmiddag och hjälpte oss sedan under två dagar! Först var de tvungna att ta bort sängen, durken och batterierna i fören för att komma åt ordentligt och minimera brandrisken, sedan skars hela den skadade biten, inklusive kölstocken, bort med vinkelkap.

Utriven inredning och bortkapat stål.

D framför den bortkapade biten i kölen.

V svetsar fast det nya stålet från insidan.

Under arbetets gång upptäcktes att även en liten bit av stålet under motorn behövde bytas ut, vilket också skedde. Det var rejält pyssligt och svårarbetat, men de kämpade på.

Den 21 juli var de båda stålbitarna hjälpligt ditsvetsade (men inte helt fastsatta från insidan) och vi passade på att äta en god grillmiddag hos Micke på båten "Anna". Maten var som vanligt utsökt, och jag åt mig proppmätt! Kanske kände minimatroserna av att det började bli lite trångbott därinne, för strax före 02 på natten, när jag låg och läste en blodig deckare blev det plötsligt plaskvått i sängen - vattnet hade gått! Vi susade in till huvudstaden på de tomma motorvägarna, och ett dygn senare var de två matroserna Elmer (Babord) och Astor (Styrbord) födda med en halvtimmes mellanrum. Vilken enorm lycka!

Världens finaste besättning!

Redan redo för äventyr i sina små, av L specialsydda, matrosuniformer.

 Under veckorna som följde skedde det av naturliga skäl inte så mycket ombord på Drott. V åkte dit under ett par dagar när jag och barnen fortfarande var inskrivna på sjukhus för att svetsa fast det sista och måla på de resterande lagren med färg. När barnen var 8 dagar gamla åkte vi dit hela familjen för att städa undan det sista och docka ut Drott för denna gång.

All färg och alla nya zinkanoder på plats!

Underbart vacker vattenlinje vid utdockningen.

Sluss-Janne stiftar bekantskap med Styrbord/Astor.

Efter att båten väl låg i sjön igen kunde vi pusta ut lite, men vi tillbringade flera dagar där under barnens första månad i livet för att återställa sovhytten/batterierna och göra klart dörrarna samt för att köra hem båten till Skeppsholmen igen. Det var ganska tufft att hålla alla dessa bollar i luften, men jag klarade det. Men det, mina vänner, är ett annat inlägg!

God jul, och ett riktigt gott år!  
Eder,
Drottningmoder