Riva, riva, riva...

Arbetet med att riva all inredning fortsätter oförtrutet! Med hjälp av kaffe, godis, musik, en värmefläkt och vänner kommer man långt! Att riva all inredning på en båt tar längre tid än vad man skulle kunna tro - dock får man en hel del styrketräning på köpet, samtidigt som det ges gratis möjlighet att utagera de aggressioner man eventuellt bär på :-)

Båtens väggar består av fyra lager; tapet, spånskiva, frigolit samt stål. De tre inre lagren ska rivas ut så att båtens stålskrov är helt blottat, därefter kan jag börja slipa ner all rost och påbörja arbetet med att långsamt bygga upp nya väggar och isolering. Taket är uppbyggt på liknande sätt, dock lite svårare att riva ner just eftersom arbetsställningen (på tå med en kofot över huvudet) inte är helt optimal...

Världens bästa rivare Mika skruvar ner lister. Här är lager 2 (träskiva) och 3 (gips) synliga.

Här är hela skrovet på babordssidan blottlagt.

En av mina första investeringar till båten; skruvmejslar. Posi-driiiiiiiive!

Badrummet - inte längre så privat. På durken skymtar den bortslitna diskbänken.

När vi på allvar började riva väggar och tak blev några saker ganska snabbt tydliga. Träet är ganska grovt förmultnat på flera ställen. Detta i sin tur beror på läckor i tak och skrov, vilket beror på stora rostangrepp.

Typiskt obra hål i taket...

...och det här fönstret sitter fast med hjälp av lite lim, tur och kärlek.

När allt verkade som mörkast och vi stod och skrattade åt eländet med rost och frigolit i håret dök plötsligt grannen Per upp i dörren. Per har ett sätt att le finurligt som gör att vi i början inte var riktigt säkra på om vi skulle gråta (kommer skutan att sjunka?), skratta (allt kommer att bli bra!) eller bara bli generellt misstänksamma (driver han med oss?). Men den snubben vet vad han snackar om och har hittills visat sig vara världens bästa granne, varför han numera går under epitetet "Sankte Per".

Hursomhelst; Per tittade in, log lite och sa sedan ungefär; "Allt blir bra! Det är helt normalt med denna rost. 10 mm rost motsvarar från början endast 1 mm stål, så angreppen är inte så allvarliga som man kan tro. Slipa ner allt med vinkelslip, måla på rostskyddsfärg, ta hit en svetsare som svetsar ny plåt där det läcker in och staga upp taket lite (även om det inte behövs)".

Puh! Det ska väl inte vara så svårt, eller? Vi avrundade dag två med att dricka vin hos Per, hans trevliga hustru Ida och deras vän Viktor, som också råkar vara medlem i Stockholms Skeppsförening. En bra dag!

Trä som inte längre mår så bra.

Dag tre på båten (när jag var där själv en sväng och rev) regnade det kraftigt, vilket även fortsatte dag fyra. Eftersom vi (och med "vi" så menar jag min vapendragare Mika, eftersom jag har lite för stor respekt för el)  i vår iver och nit har monterat ner elen i salongen, var det lite svårt att få upp värmen, något som dock ganska snabbt åtgärdas medelst hårt arbete och kroppsvärme. Så här såg det ut på durken när jag tittade in i regnskuren:

Läckor i taket, någon?

Inget katastrofalt "före-renoveringen-inlägg" är komplett utan en bild på lite mögel.

Så här ser fönstrena (notera! plural!) ut efter att jag har varit lite oförsiktig med kofoten...oups.

Köket dag 2...

...dag 3...

...och dag 4.

Efter allt detta slit avslutade jag med att besöka en av mina närmaste restauranger - den anspråkslösa lilla kvarterskrogen Grand Hotel - för att käka en bit med en vän. Schysst ställe, men jag fick känslan av att det inte är hit man går när man vill kolla på fotboll och ta en öl en tisdagskväll.

Nåjo - helt ok som man säger.

Nu: sömn!

Eder Drottning