Valborg och isolering

Hej Slottet! Hej akterdäck!

På valborgsmässoafton var det äntligen dags att betala för skutan och officiellt bli båtägare. Jag träffade Gea (säljaren) under flera timmar för att slänga ut gamla möbler, trasig utrustning, slitna mattor, en ledsen livboj och lite blandat krimskrams. Vi gjorde en liten utflykt till soprummet, hälsade på andra båtägare, och tittade på var vattenuttaget på kajen finns. Baby steps!

Sedan kom hans supertrevliga hustru Kerstin över med bubbel, snittar och vin som vi avnjöt i solen på akterdäcket tillsammans med grannen Per (ni vet, han med de polska toaletterna) och även Håkan för en kort stund. Ack, det hårda livet.

Håkan och Gea dricker drinkar.

Kerstin chillar och tar farväl av sin båt (eller som hon uttryckte det; makens lekstuga).

Gea och Per. Men Gea, var har du handen egentligen?

En annan båtägare passade under eftermiddagen för övrigt på att fälla följande föga uppmuntrande ord: "Det finns endast två lyckliga dagar i livet som båtägare; dagen man köper båten och dagen man säljer båten". Det tror jag inte ett dugg på, även om jag vet att jag kommer att slänga ur mig en del frustration här på bloggen i en säkerligen alltför snar framtid... ;-)

Vi hade en liten ceremoni på akterdäcket i samband med det officiella köpet då jag erhöll följande tre saker:

- Båtsnyckeln!
- En t-shirt med trycket "Drott"
- En flaska skumpa (något som tydligen alltid ska ingå)

Ms Noomi på M/S Drott

Senare på natten hade jag vänner ombord, och vi hade även nöjet att få inspektera fartyget "Göta Kanal 1" som Per med hustru äger. Kul att se hur isoleringen ser ut och appliceras, samt hur ett fartyg kan se ut innan det har någon inredning.

Det här är en form av isolering som sprutas fast och sedan slipas ner lite. Väldigt varmt och isolerande och inte så tungt.

Vi passade även på att pilla upp en vägg på min egen båt för att inspektera isoleringen. Den var inte i toppform, som synes...

Det där bruna som ser ut som papper är gammalt förmultnat trä. Nedantill skymtar vi lite ledsen frigolit.

Efter att vännerna hade rumlat hem i natten var det så dags att för första gången sova ombord. Ett stort ögonblick. Det var en aning kallt eftersom jag stängde av värmefläkten, och det gungade lite i huvudet av diverse ädla drycker, men i övrigt var det fint! Helt ljuvligt att vakna upp till värmande sol, ett försiktigt gungande (av vatten denna gång) och de avlägsna ljuden av staden som vaknar till liv.