Hej alla pojkar!

Efter att (för tredje gången på en vecka) ha drömt att jag sover på en båt som sjunker, var det i morse dags att släpa sig upp ur den stillastående sängen i Skärmarbrink och ut till Pampas Marina för ett stort ögonblick; upptagningen av båten!

Jag drack marinans kaffe, överlämnade en flaska Finlandia till Gea som tack för nattvakten (ni minns väl gårdagens kurs gällande skepparnas hårdvaluta?) och kavlade upp ärmarna. Med handkraft drog vi in henne i den lilla "vagga" som klarar att lyfta båtar uppemot 50 ton. Lilla Drott med sina ynka 10 ton hissades raskt upp i luften och rullades in på kajen.

In i vaggan

Det gäller att se självsäker ut, så löser sig allt!

Upp ur böljan!

Sedan spolade Daniel från marinan noggrant av henne med högtryckstvätt. Sjögräs och små musslor for all världens väg tillsammans med rostflagor och lite gammal målarfärg.

Fem år i sjön skapar små kolonier på skrovet..

Jag avnjöt en lunch med Gea, sedan var det dags att svara lite på mail (jag råkar ha ett heltidsjobb att sköta också, hade inte tagit med det i beräkningarna när jag köpte båt..,). Plötsligt kom en man i stickad blåtröja - i flottan kallad "wollie-pullie" - fram för att fråga om jag var ägare till Drott. Vid mitt jakande svar började han ingående berömma hennes vackra skrov. Jag rodnade väl lite och sa något i stil med "så kul att du tycker om henne". Båtkomplimanger är det nya svarta!

Efter att ha hämtat mig från detta smicker var det så äntligen dags att mäta båtens skrovtjocklek tillsammans med hamnkaptenen Karl. Med hjälp av en liten manick med en sladd och en plupp på (tänk er en tjock gammal miniräknare med ett litet stetoskop på) gick vi runt båten flera varv och mätte med ultraljud. Hon hade en tjocklek på 5-6 mm runtom, vilket tydligen ska betyda att jag, mina barn och mina barnbarn kommer att kunna sova tryggt på henne under många decennier. Känns bra! Jag slog på stort när jag stod där, och beställde slipning och 5 lager målning av henne, inkl. rostskydd, när hon ändå stod på land. Hej då, 25 000 kr! Hej, god nattsömn i fem år!

Innan jag lämnade marinan för dagen lyckades jag skruva bort större delen av båtens s k "offeranoder" (även kallade zinkanoder). En offeranod är en bit av oädel metall som fästs på metallytor för att skydda från korrosion. Då korroderar offeranoden, och "offras" alltså, istället för den ädlare metallen, det vill säga den som befinner sig längre upp i den elektrokemiska spänningsserien. Metallen zink skyddar t ex stål/järn mot korrision, varför just zinkanoder brukar skruvas fast på skrov.

Drotts anoder, 16 st, var mer eller mindre borteroderade och kommer nu att ersättas av nya.

En offrad offeranod

Medan jag gjorde detta passade Gea på att borra upp hålen till kylvattenintaget, som nu förhoppningsvis ska fungera igen.

I övrigt kan jag notera att marinan kryllar av män, men har en total avsaknad av kvinnor. De är alla synnerligen artiga. De kommer fram och skakar hand och tittar på båten och hummar inkännande, men ingen av dem har visat någon som helst lilla-gumman-attityd. Tvärtom, de är mycket vänliga och respektfulla mot den unga skepparen med den vackra lilla båten!

Drotten i all sin (något nedgångna) prakt!

Imorgon börjar slipningen av båten, spännande tider.

Sov gott!

Drottningen